Tiden går...
Kategori: Medicinskt
Det är lite intressant när man ser att man inte skrivit på bloggen på nästan ett år. Mina enormt många fans började rycka i mig så det är dags för ett inlägg. Tiden går fort när man har psoriasis, eller hur man nu säger.
Vad har hänt sedan förra inlägget? Jag träffade en kinesiolog i våras. Kinesiologi är en österländsk läkekonst som vi i väster skrattar år. Jag förstår inte varför för de svar jag fick var väldigt rimliga. Jag hade brist på vitamin B och D, essensiella oljor och brässen fungerade inte riktigt som den skulle. Dessutom hade jag en massa slagg i tarmarna. Brist på B-vitamin ger nedsatt immunförsvar och ämnesomsättning, brist på D-vitamin ger dålig hud, oljebrist ger stela leder. Att brässen inte fungerar ger också dåligt immunförsvar och körtlar i obalans kan göra dig tjock. Har man slagg i tarmarna så hindrar det kroppen från att ta upp näringen i kosten, vilket också försämrar förbränningen. Denna diagnos stämmer ju in till punkt och pricka på mig: psoriatiker med värkande leder och ett par kilo trivselvikt för mycket.
Jag blev rådd att göra en detox; en rening av kroppen från skräp som kroppen samlat på sig. Det var ett par produkter från Holistic som jag använde. Det är nån häxblandning av allsköns ingredienser som man blandade i ett glas vatten ett par gånger om dagen (eller var det ett glas om dagen?). Smakade rätt skumt men det gick ned, jag är inte så kräsen. Till det tog man tre kapslar om dagen med ingredienser som ska återställa tarmen, eftersom den varit igenproppad men skräp. Detta skulle man göra i minst tre veckor.
Visst låter det lätt? Det var det inte. Varför? Under tiden skulle man hålla sig ifrån kolhydrater, kött, bröd och allt annat som min kost alltid varit baserad på. Detta för att få bäst resultat. Inte nog att man inte kunde äta "riktig" mat, man var tvungen att lära sig hur mycket som helst om "bra" mat. Det var riktigt ansträngande men jag klarade mig relativt bra. Var tvungen att fuska lite här och där men det innebar inte pizza eller en köttbit. Magen började funka riktigt bra och jag gick ned några kilo, vilket jag inte gjort på kanske tio år. Tyvärr var jag ganska snart tillbaks till mina gamla vanor och kilona kom tillbaks. Men jag ska göra en ny detox efter nyår, då ska det gå lite bättre. Ska också träffa kinesiologen först för att få mer tips och råd.
Jag bytte vitaminer för att se om det blev nån skillnad. Det blev det, till det sämre. Misstänker att det är för att jag gick från flytande form till mestadels tabletter. Så magen funkar föga bra igen men eftersom jag har fått en bättre dygnsrytm med bättre kosthållning så är den okej iaf. Men Kyäni-juicen är klart värd att testa, om ni inte redan gjort det.
I våras började jag gå på gym. Jag har gjort det i flera vändor där jag gått i kanske tre månader, ledsnat och lagt av. Nu har jag bara haft ett litet uppehåll i somras och under en förkylning. Före förkylningen gick jag tre-fyra gånger i veckan, nu har jag precis kommit tillbaks till två gånger i veckan. Det går riktigt bra. Jag är mer motiverad nu när jag inte har satt upp nåt mål, hur märkligt den än låter. Jag kör på för att må bättre i allmänhet, helt enkelt. Inte för "Beach 2014". Det tillsammans med en praktik har gjort att jag mått rätt bra, bättre än för ett år sedan. Man rör mer på sig och är mindre deprimerad.
Jag har gått ljusbehandling. Det blev jag nekad för några år sedan där jag blev så gott som idiotförklarad av en äldre doktor som jag tror inners inne hellre ville ge mig en Coca-Cola för det botade ju en massa konstigheter i början av förra seklet... Ironi, mina vänner. Men efter en vända hos en annan hudspecialist så fick jag komma in på ljusbehandling. Gick 25 gånger, vill jag minnas, och resultatet blev riktigt bra. Blev färdig för nån månad sedan och utslagen har först nu så sakteliga börjat blossa upp igen. "Smörj ordentligt", tyckte doktorn men jag är så förbaskat dålig på det. Jag kanske lär mig en dag...
Imorrn ska jag till reumatologen för att få en kortisoninjektion i knät, som har gäckat mig i över ett år. Har sprutat det förut men det har liksom inte gett med sig. När man bor på tredje våningen utan hiss så är det väldigt bra att ha två fungerande knän, inte bara ett. Eller ja ett, jag har problem med det andra benets höft så det går sådär med trappor överlag. Note to self: ta upp problemet med höften med doktorn imorrn.
I och med ljusbehandling och kontakt med hudkliniken så tog jag även upp ny medicinering med doktorn. Jag mår rätt bra men det är ändå mycket som är snett. Speciellt tröttheten och värk i handleder, knä och höft. Det tar längre och längre tid innan inflammationer släpper så det får bli dags med ny medicin. Jag har äntligen fått klartecken för biologiska mediciner. Det är (dyr!) medicin som istället för att käka upp kroppen som de cellgifter jag tagit tidigare, balanserar upp det som är dåligt; TNF (tumörnekrosfaktor). Det är TNF-nivån som är förhöjd och den orsakar inflammationer. De biologiska medicinerna, t.ex. Enbrel, drar ner inflammationsnivån och man blir "som normal" igen. Det ska tydligen fungera hur bra som helst.
Varför börjar man inte med den medicinen som då funkar hur bra som helst? Den är dyr! Min gamla medicin Metotrexate kostade ungefär 200 kronor för en tre månaders burk. En månad Enbrel kostar dryga 5000 kronor... Ja, det går på högkostnadsskyddet men det blir ju ändå dyrare för sjukhusen att bekosta denna medicinen. Jag är rätt säker på att det är det som är orsaken. I Finland börjar man med de dyra biologiska medicinerna.
Där, mina vänner. Där har vi ett år i livet som psoriatiker. Det har hänt en massa och jag får be lite om ursäkt att jag inte skrivit någonting om det föränn nu. Bättre sent än aldrig, antar jag.